Bill Gillham säger i introduktionen till Forskningsintervjun - Tekniker och genomföranden att han sett att det finns ett behov av att få hjälp att hitta passande intervjumetoder. Det förbryllar mig - jag har sett åtskilliga metodböcker och nästan samtliga har varit mer heltäckande, välbalanserade och informativa än denna. Den enda målgrupp jag verkligen kan komma på som kan ha nytta av Bills bok, är hans egna doktorander vid University of Strathclyde.
Bill Gillham försöker täcka in många olika sätt att göra intervjuer i sin bok, men jag får hela tiden en gnagande känsla av att han bara behärskar ett fåtal av dem riktigt bra. Visst är det så att om vi tittar på år av forskningerfarenhet så borde det vara jag som är amatören, men samtidigt kan jag inte frigöra mig från min känsla av att många akademiker hittar sin egen metod tidigt i karriären och förfinar den till perfektion genom åren - samtidigt som de överlåter resten av metodfloran till kollegor.
En indikation på att så kanske är fallet även i den här boken, är när författaren ska göra ett försök att bli modern och spännande och överlåter den digitala biten till en kollega. Försöket att täcka in den nya tekniken i ett enda kapitel faller platt till marken under titeln "E-postintervjun". Medförfattaren har uppenbarligen inte heller förstått vad ny teknik kan tillföra forskningen och redogör ganska rörigt för sina egna personliga erfarenheter av att skicka frågor och ta emot svar via vanliga epostmeddelanden. Som grädde på moset slänger hon ur sig några svepande och ogrundade antaganden som visar att hon egentligen inte har någon vidare koll på hur människor använder epost för kommunikation.
Jag hade kanske kunnat acceptera Bill Gillhams raljerande och ibland överlägsna påståenden och avfärda boken som en harmlös partsinlaga, om det inte vore för att den alltför ofta blir rent vilseledande. Det mest flagranta exemplet på detta är hur han använder ordet "enkät", utan att en enda gång definiera det. Han ställer begreppen "intervju" och "enkät" mot varandra och först en bra bit in i boken blir det uppenbart att han med "enkät" enbart avser postala enkäter på papper (undrar om han över huvud taget har hört talas om internet-enkäter). För att komma runt det faktum att enkäter enligt normalt språkbruk är ett viktigt verktyg i många intervjuer, för han in begreppet "frågeformulär" som ytterligare en motsats till "enkät" och så är karusellen igång.
Spiken i kistan slår Bill helt själv och helt i onödan när han vid några tillfällen kommenterar marknadsundersökningsbranschens göranden och låtanden, som t ex här: "Därav horderna av marknadsundersökare som man kan se på shoppingstråken i våra städer, där de snabbt granskar förbipasserande för att se vilka som kan tänkas vara medgörliga och passa undersökningens urvalskriterier (kvinna 45+, tonåring osv.)." Det är märkligt, ja egentligen direkt anstötligt, att en person som så uppenbart saknar verklig kunskap om vår bransch, i en tryckt och officiellt utgiven publikation tillåts yttra sig på ett så nedlåtande sätt som han gör vid flera tillfällen i boken.
"Forskningsintervjun - Tekniker och genomföranden" är en bok som vi alla klarar oss bra utan. Det förbryllande är hur Studentlitteratur inte kunde se det redan innan boken blev översatt.
Henrik Hall
SMRN Resoner